Folkrörelsebloggen

Folkrörelsestudiegruppens utsände deltog på en ungdomshusdemonstration i slutet av juli.
Mina förväntningar på demonstrationen var inte stora. Mitt i sommaren och med samma typ av krav i vecka efter vecka borde en sådan demonstration inte locka mer än de närmast berörda. Risken kunde man tycka fanns för den typ av lägermentalitet och isolering som inte minst radikala grupper i Danmark ibland hamnar i.

Samlingsplatsen var som alltid Blågårds plads mitt i Nørrebro. Stämningen var stimmig med många på bra humör. Grå blocket är demonstrationsvakter i gula skinande varningsvästar. Det är äldre aktivister som solidariserar sig med den unga generationen. De talar vant om att risken för konfrontationer denna dag är små då inga planer finns på någon form för aktioner men en viss oro finns för polisen då insatschefen denna dag är känd för att inte tycka om ungdomar. Vid några tillfällen har polisen under de sedvanliga ungdomshusdemonstrationerna på torsdagar även slagit till mot de äldre aktivister som deltar för att vara demonstrationsvakter eller rapportera till media om vad som händer som medlemmar i Forældre mod politibrutalitet.

Så småningom sätter demonstrationen sig i rörelse med mycket musik. Snart skallar också slagorden: ”Ungdomshuset blir!” Allt fler sluter upp. Snart är vi 700 i tåget. Målet är en vandring till tidigare husockupationer. Här stannar alla till. Från högtalarbilen berättar de äldre aktivisterna om hur kampen började, hur man stod emot polisen stormningar och sedan hur det gick till när hus efter hus tvingades utrymma men hur så småningom Ungdomshuset och flera andra byggnader förvandlades till självstyrande projekt. Folkmassan lyssnade ivrigt till vilka sånger som spelades ut mot gatan när polisen stormade, vilken mat som fanns på frukostborden på mornarna, hur makrobiotik, meditation och vänster stimulerade varandra, hur man lyckades genomföra turnéer runt hela Danmark för att värna de ockuperade husen och att kvinnorna minsann hade vackra kjolar med blommor på medan molotovcocktails förvarades i källaren i händelse av att polisen skulle ingripa. Sen ropas slagord igen, för all historia handlar om erfarenheter som vi kan använda i nutiden menade man. Man sjöng sånger, började marschera igen till nästa husockupation medan man dansade, mötte idel leende cyklister och många förbipasserande gångtrafikanter, gick förbi ungkarlshotell där banderoller som stödde demonstrationens krav hängde från fönstren och intog Köpenhamns centrum. Inte ens bilisterna som fick stanna upp för demonstrationen tycktes vara annat än positivt inställda denne dag eller neutrala, så även polisen. Från högtalarbilen hördes uppmaningar om att inte provocera polisen och släppa fram cyklister och kollektivtrafik.

Tåget går vidare i en ständig växling mellan ropande av aktuella slagord, medryckande musik, berättelser på nya platser om husockupationer och sånger, både danska, svenska och andra protestsånger. I tre timmar är vi ett vandrande seminarium i folkrörelsehistoria. Det är få eller inga alls tillfällen jag har varit med om med något liknande någonstans i hela världen under 40 år av intresse för folkbildning om folkrörelsers erfarenheter.

Demonstrationen är dock inte bara folkrörelsehistoria. Vid återtåget mot utgångsplatsen på Nörrebro stannar tåget upp. Där framför oss väntar Nörrebro på andra sidan bron över Söene. Plötsligt rusar hela tåget och stormar stadsdelen. Men vi tar av mot höger och inte till vänster mot Blågårds plads. Här på en trång gata ligger Nörrebro Bryggerihus. Här står en rad vakter i samma ålder, med liknande utseende och i samma kläder som demonstrationsvakterna för ungdomshusdemonstrationen. Men det står 3F på vakterna utanför bryggerihuset. Det visar sig att restaurangen i huset är satt i blockad av fackföreningen 3F eftersom de anställda har så såligt avtal. En kristen fackförening som av sina motståndare kallas gul för att den anses vara i arbetsgivarnas intresse har agerat så att villkoren blivit oacceptabla menar 3F och satt bryggerihuset i blockad. Kampen om ungdomshuset handlar inte bara om ungdomarnas rätt utan allas rätt till värdiga villkor. Demonstrationen blir en stund. Lyssnar till fackets förklaring varför blockaden genomförs mot restaurangen, utbyter flygblad och tågar sedan vidare.

Här händer det. I en öppning mellan två hus kan man se ett fängelse där aktivister som häktats vid konfrontationerna när Ungdomshuset stormades sitter. Allmänt jubel utbryter när man får kontakt med de som sitter innanför murarna och kan skymtas bakom gallren. Demonstrationen blir kvar en längre stund. Just när den är på väg att starta igen händer det. Någon tar sikte och kastar en större sten ett tjugotal meter med stor precision rakt på linsen på en övervakningskamera som sitter bakom stängslet som ingärdar fängelset. Det väcker en viss uppsluppenhet bland demonstranterna. Något annat tillstymmelse till någon upptrappning märktes dock inte varken före eller efter detta. Demonstrationståget går vidare i samma glada stil som förut och slutar på Blågårds plads som planerat. Det mest livaktiga seminarium jag varit med om i folkrörelsehistoria var avslutat.

Tord Björk