En generation kvar i Kina
Sen mitten av nittitalet har vi kunnat läsa sporadiska rapporter om arbetaruppror i Kina. Folk har strejkat mot korrupta företagsledningar som har vägrat att betala ut löner, och i något fall kunde man läsa om arbetare som höll en stad ockuperad i flera dagar tills militären kom dit och slog ner dem.
Men Ching Kwan Lees bok Against the law – Labor protests in China’s rustbelt and sunbelt, University of California Press 2007, visar att det är en lång väg kvar att gå innan man får se samma samlade arbetarrörelse som i Brasilien på 70-talet eller Sydkorea på 80-talet.
För det första finns det alltjämt till synes outtömliga reserver av halvproletariserade bönder att ta av och göra tillfällighetsarbetare av. Förvisso kan även de vara militanta ibland. Men det är mycket troligare att de vänder tillbaka till byn igen som bönder än satsar på en livslång karriär som facklig aktivist.
Och för det andra är det uppenbarligen svårt att överskrida de gränser som regimen har rest upp mellan olika kategorier. Mellan ”arbetarklassen”, den förut så omhuldade men nu alltmer bryskt behandlade med livslånga anställningar i den statliga industrin som nu blir allt osäkrare, och vandringsarbetarna i den transnationella exportindustrin, med tvivelaktiv vistelserätt i industristäderna. I alla fall håller de själva styvt på skillnaderna och vägrar att beblanda sig.
I England tog det en generation av ”social apartheid” innan olika kategorier av arbetare började uppfatta sig som delande samma identitet, berättar E.P. Thompson i sin klassiker The making of the English working class. Det är möjligt att det tar lika lång tid i Kina. För det talar att kinesiska staten är mycket skicklig i att skjuta ansvaret för jävelskapet nedåt i hierarkin, till lokala pampar och direktörer, och själv behålla bilden av sig själv som vanligt folks beskyddare. Mot talar att kommunikationerna trots allt är snabbare nuförtiden och bluffar genomskådas fortare.
På militansen och kompetensen är det i alla fall inget fel, säger Lee, och berättar historien om hur arbetare i mars 2002 stämde en korrupt direktör inför domstol och när domstolen på grund av kompisskap vägrade ta upp fallet arrangerade demonstrationer med hundratusen deltagare. Visserligen åkte arrangörerna in för störande av ordningen men det gjorde borgmästaren och direktören också.