Folkrörelsebloggen

Folkrörelser har inga kvantitativa bestämningar. Det är en fråga om metod, inte en fråga om massa. Ibland kan ett dussin människor värna rätten för miljoner.

Överallt tar transnationella koncerner som Rodamco och Boultbee över torgen i städerna och förvaltar dem i enlighet med näringslivets intressen. I dessa ingår tydligen också att avskaffa yttrandefriheten. Så t.ex. fick ja-sidan rätt att sprida propaganda på det Rodamco-ägda Forum Nacka före EMU-valet medan nej-sidan jagades bort.

Sommaren 2007 fick MJV i Stockholm/Alternativ Stad nog och började en lågbudgetkampanj för att återvinna rätten till torgen. Den gick vanligen till så att en sångare - oftast Janne Hammarlund, ibland någon av hans kompisar - sjöng medan fyra-fem-sex andra spred flygblad och pratade med förbipasserande. För säkerhets skull hade man också tryckt upp vad Ordningslagen säger - att man har rätt att uppträda på offentlig plats utan särskilt tillstånd om man inte stör trafiken. Och offentlig plats är en plats där allmänheten passerar, även om den ägs av en privatperson.

Aktioner genomfördes ett tiotal gånger. Oftast gick det bra och ordningsvakterna drog sig undan efter att ha konfronterats med lagen. Någon gång var de obildbara, dock.

Det hela spetsades till sedan Stockholms stad beslöt att sälja ut Sergels torg till köpmännen att göra en ny galleria av. Några opinionsmöten på torget efter samma principer som ovan fick rätt stort genomslag i media, och efter ett tag lät cityköpmännen meddela att de inte var intresserade. Och förslaget verkar just nu ganska dött.

I början av hösten 2008 meddelade regeringen i en skrivelse - Ds 2008:54 Allmänna sammankomster på offentlig plats - att vi hade rätt. Och så slutar denna minikampanj med två poäng för folkrörelserna och demokratin. Men rimligen kommer den att behöva återupptas - för köpmännen kommer säkert igen.