Folkrörelsebloggen

Efter en genomgång av de krav på censur och spionage som myndigheterna har ålagt de offentliga biblioteken i terroristjaktens namn övergick seminariet till frågan om dokumentation av folkrörelser.

Hilde Stephenson från Goldsmith College påtalade att de fokuserar på frågor och efterlyser uppgifter om hur man mobiliserar och organiserar. Att skapa sådan kunskap måste bygga på ett samarbete mellan forskare och aktivister. Tyvärr stannar forskares kunskap i deras elfenbenstorn f.n. i form av specialiserade tidskrifter. Det har funnits en tradition inom vänstern som hävdar att teorin kommer före praktiken, men det gäller inte längre.
Andrea från Berlin berättade om svårigheten att samla sådan information. Hon hade försökt få folk att berätta om sina erfarenheter från G8 protesterna i Genua men funnit att folk bara var intresserade av fakta men ignorerade slutsatser. Dock finns ett ökande intresse i universitetsvärlden för ”social movement studies”
Anastasia från Grekland nånstans hade försökt analysera ESF i Paris 2003 och London 2004 och funnit att det var svårt att som forskare dölja egna sympatier (vilket i och för sig är en gammal slutsats som redan Gunnar Myrdal har skrivit om). Knepigare är kanske att det tar så lång tid att få färdigt resultatet att de ursprungliga aktivisterna sp, det gällde har försvunnit.

Tord Björk från Folkrörelsestudiegruppen berättade om våra erfarenheter, och om det växande motståndet mot den svenska statens försök att lägga tillrätta en systemanpassad historieskrivning via institutet för Forum för levande historia (länka här, jag lägger till senare officiell länk och till historikeruppropet och folkrorelser.nu)
Martin Krämer Liehn påpekade att den akademiska historieförståelsen glömmer det som är viktigt för oss aktivister, nämligen muntligheten.

John Grace hade fått folk att dokumentera hyresgäströrelse och gruvstrejk och annat sedan 1970. Arkivet finns nu på BBC men för hur länge? Och det sker på nytt varje gång; det blir ingen ackumulation och därför är det ointressant för akademiker men det är så historien lever. Grace berättade också om sina erfarenheter från Kominternarkivet i Moskva. Detta arkiv om det kommunistsiak världspartiets verksamhet samlar tre typer av forskare. De som kommer för att få belfräftat att kommunismen är brottslig och två andra. Det kommer också vietnameser och latinamerikaner till arkivet och för att leta efter uppågifter om Ho Chi Minh respektive hur Komintern som var en ledande antikolonial kraft tog upp frågan om urbefolkningar, något som intresserar indianrörelsen idag.

Någon anonym från Samizdat Festival i Vitryssland berättade om sin halvlegala infoinsamling. Initiativet för sociala forum i Tjeckien berättade om hur officiös historieskrivning där är ungefär som i Sverige.
Sen utbröt en debatt om svårigheten med samarbeten mellan aktivister och forskare. Det finns en viss akademisk kultur som man måste anpassa sig till. Kalle Kallio från Arbetarmuseet i Tammerfors beklagade att folkrörelser sällan var intresserade av sin egen historia och därmed inte bryr sig om att dokumentera. Bara arbetarrörelsen skiljer ut sig positivt – samtidigt blir arbetarrörelsens historieinsitutioner alltmer intresserade av att dokumentera andra rörelser.
Någon beklagade hur medelklasspråket inom offentligheten gör det svårt att dokumentera något annat än på medelklassens villkor. Och någon annan pekade på hur detta invaderar även de sociala forumen och använde forumet i Brasilien som exempel – MST blev en dekoration men fick inte självt påverka forumet.