Folkrörelsebloggen

Hur många deltog på European Social Forum i Malmö? Här kommer lite siffror med påföljande kommentarer och jämförelser med tidigare ESF samt nordiska mobilsieringen till EU-toppmötet i Göteborg 2001.

Med den statistik som kommit från ESF Norden och dess Europakontaktgrupp finns följande preliminära siffror för deltagandet på European Social Forum i Malmö.

Förhandsregistrerade deltagare, individer, grupper, organisationer 7 268

Registrerade vid forumet 620

Totalt registrerade med forumpass 7 888

Beräknat antal från Östeuropa varav 406 ickebetalande med stöd av
Solidaritetsfonden 423

Totalt antal registrerade deltagare 8 311

Därutöver presenterar ESF Norden följande överslag totalt när tolkar och beräknat antal volontärer, organisationsdeltagare, icke registrerade deltagare samt deltagare på kulturaktiviteter medräknas:

Antalet tolkar 380

Beräknat antal volontärer 350

Beräknat totalt antal registrerade och oregistrerade deltagare 12 000

Deltagare i kulturaktiviteter som inte behövde registrera sig, ca. 7 000
(unika besökare enligt kulturgruppens överslag utifrån ett totalt
antal besök på European Culture Festival olika aktiviteter på
sammanlagt 16 609, 2 000 anses ha haft forumpass)

Totalt antal deltagare 17 000

Antalet deltagare på invigningen 3 000
Antalet deltagare på demonstrationen 15 000

Totalt antal aktiviteter: 272 (11 sent inställda punkter efter programtidningen var tryckt)

Europakontaktgruppen uppger att de fått följande siffror:

Beräknat antal från nordiska länder av registrerade deltagare:

Sverige 3 269
Danmark 341
Norge 286
Finland 215
Island 3? (uppgift från nätet om namngivna islänningar)

Norden totalt 4 116

Västeuropa i övrigt, här saknas uppgifter för länder med lägre deltagande än 228 personer.

Tyskland 700
Österrike
Schweiz
Nederländerna
Belgien 341
Luxemburg
Storbritannien
Irland
Frankrike 301
Spanien
Portugal
Italien
Grekland
Cypern

Östeuropa 651 varav 423 förutom Turkiet, betalda av Solfonden ingick 10 från Turkiet och 406 från övriga Östeuropa. Fler kan ha deltagit som inte betalades av Solfonden.

Estland O
Lettland 1 (ej solfond)
Litauen ? (kontakter fanns i förvög, vi vet ej om någon kom)
Polen 24 (kan ha varit fler)
Tjeckien 22 (5 ej solfond)
Slovakien 5
Ungern 75
Rumänien 47
Bulgarien 3
Slovenien 0

Ryssland 132
Vitryssland 12
Ukraina 67
Moldavien ? (kontakter fanns i förvög, vi vet ej om någon kom)

Kroatien 5
Bosnien 15
Montenegro 0
Serbien 7
Kosovo 0
Makedonien 4
Albanien 4

Turkiet 228

Sydkaukasus 1? (kontakter fanns i förvög, vi vet ej antal som kom)
(Armenien, Azerbadjan, Georgien)

Utom Europa 182

Afrika 49
Asien 24
(Varav Västasien 5)
Latinamerika 74
Nordamerika 32
Oceanien 5

Kommentarer

Frågan är vilka siffror man ska jämföra med för att bedöma vad resultatet säger. En är förstås deltagandet på tidigare ESF. De officiella siffrorna är:
ESF
förutom Betalande
kultur deltagare Demonstration

2002 Florens 60 000 32 000 1 000 000
2003 Paris 51 000 100 000
2004 London 25 000 70 000
2006 Aten 35 000 80 000
2008 Malmö 12 000 8 000 15 000

De uppgifter som ESF Norden utgick från när kalkyler gjordes på beräknat antal deltagare var att det i Aten var 35 000 deltagare och att ESF i Malmö skulle räkna med betydligt färre. Målet sattes till 20 000 och i budgeten räknades med 13 000 betalande deltagare. Med tanke på att antalet deltagare inkluderat kulturprogrammet beräknas ha uppgått till 17 000 i Malmö kan man säga att man var nära målet. Men för det beräknade antalet betalande deltagare så kom man 5 000 under målet vilket innebär ett omfattande underskott i budgeten. Europakontaktgruppen upptäckte långt senare franska uppgifter om att det var 15 000 deltagare i Aten och i 35 000 ingick också besökare på konsert och andra kulturaktiviteter. Den grekiska kommitten hävdar att detta är fel. Oavsett efter vilken princip man räknar ligger deltagandet i Malmö kring hälften mot Aten och underskottet är betydande i budgeten. Dessutom är den nedåtgående trenden för ESF påtaglig.

Det finns påtagliga svårigheter att få fram siffror som är rimliga underlag för beräkningar av en budget. Att försköna siffror har varit en påtaglig trend i ESF processen där man gärna velat överträffa tidigare ESF eller ha haft en hög deltagarsiffra för att framställa forumet som en framgång. Problemet med detta är om de som planerar nästa forum tror på de förskönande siffrorna.

Det gäller inte minst demonstrationer. Under ESF berättade en deltagare från Sydeuropa att man alltid la till tre gånger så många när man rapporterade hur många som deltog på en demonstration. När vi hör att 2,7 miljoner har demonstrerat i Rom kan det alltså ha varit 900 000 vilket inte är illa det heller. I Norden har traditionen ofta varit den att uppge korrekta siffror. För Malmö uppger arrangörerna 15 000 som är ett medelvärde mellan två räknares uppgifter som stod vid Möllevångstorget. Polisen och massmedia uppger 10 000 och Mirek Prokes, en noggrann herre från Tjeckien räknade till 5 300 vid utgången från Cronhielmsparken där demonstrationen startade.

Oavsett efter vilken princip man räknar här också, om man går efter de högsta värdena eller de lägsta, så fick demonstrationen färre deltagare än på forumet. Detta är en stor skillnad mot tidigare då antalet demonstranter har varit dubbelt så många eller betydligt mer på demonstrationen jämfört med forumet.

Slutet på en era eller början på en ny?

Det finns både praktiska och politiska problem med den utveckling som siffrorna pekar på. En är de ekonomiska problem som följer av att budgetar inte kan hållas både därför att siffrorna för antalet deltagare är satta för högt och för att man inte tror att man behöver anstränga sig så mycket för att mobilisera till forumet. Beror detta på romantiska föreställningar om ESF som något stort i linje med de kanske förskönade siffror som presenterats tidigare finns det ett allvarligt problem med att ESF Norden inte på allvar sökt få fram ett mer realistiskt underlag för sina kalkyler och förstått betydelsen av att anstränga sig för att mobilisera.

Politiskt innebär det en inte minst lika intressant utmaning. Ofta förekommande är att de som vill framställa sociala forum som något unikt använder sig av deltagarsiffror som ett viktigt argument. Från 15 000 första gången i Porto Alegre till över 100 000 några år senare i Mumbai och när man är tillbaks igen på ursprungsplatsen. WSF i Nairobi med 70 000 deltagare vill man gärna framställa som ett undantag pga av stora avstånd och att det är dyrt att resa dit samt att folkrörelserna är svaga i Afrika. Den fallande kurvan för deltagarantalet på ESF är lite svårare att bortförklara men Norden har presenterats som så avlägset att det är begripligt att få ville komma och att dessutom 60 000 demonstrerade samma dag i Berlin och Köln i Tyskland istället för att komma till Malmö. I det stora hela så presenteras ändå social forum processen som något unikt som är framgångsrikt därför att det ständigt sprids till fler platser på jorden och involverar alltfler människor.

Men detta är en falsk bild. På många håll har den sociala forum processen varit på nedåtgående en längre tid. I Malmö rapporterades att i Storbritannien där en gång lokala sociala forum blomstrade finns nu bara fyra kvar. Från Italien deltog inte ens någon av de mer än 100 lokala sociala forum som en gång fanns i Malmö för att utbyta erfarenheter med andra lokala sociala forum och på Europakontaktgruppens mobiliseringsresa till Italien framkom att många där betraktade sociala forum processen som död. Det finns ett mycket väl fungerande nätverk för italienskt deltagande i ESF och WSF men allt färre fungerande sociala forum i Italien. De nationella sociala forumen har också problem. I Holland har intresset kraftigt dalat efter att NGOs i Amsterdam försökte fjärrstyra ett nationell socialt forum i Nijmegen där de lokala aktivisterna förväntades ställa upp på riksorganisationernas byråkratiska villkor. Sedan dess har sociala forum mycket dåligt rykte i Holland och mobiliseringen till Malmö var mycket låg. I Tyskland har Attac försökt vara pådrivande för att ordna ett nationellt socialt forum som fick mycket färre deltagare än man hoppats på hösten 2007 då under 1 000 deltog.

I Danmark nådde Danmarks sociala forum en topp för två år sedan med 2 500 deltagare men förra hösten när 100 000 danskar demonstrerade för välfärd för alla så kom bara 1 500. I Norge och Sverige har sociala forum en längre historia än i Porto Alegre vilket de som betonar hur unikt WSF är tenderar att bortse ifrån. 1999 startade i bägge länderna forum som senare fick heta social forum för att knyta an till den nu gångbara ordbruket men utan att byta arrangörer eller inriktning på arrangemanget. I Norge hette arrangemanget Globaliseringskonferense och heter det fortfarande men på engelska Norwegian Social Forum som hålls varje år. I Sverige startades Socialistisk forum av ABF och andra 1999 i Umeå för att sedan ändra namn till Umeå Social Forum med samma organisationer bakom. I Norge är konferenserna i Oslo välorganiserade och välfinansierade men det sista året har det varit svårt att värva folk till styrelsen för att organisera det social forumet, något som också märktes av i svårigheter för mobiliseringen från Norge till ESF. I Sverige har fortfarande inget nationellt socialt forum hållits men många lokala med ibland mycket stort deltagande, som bäst med Skåne social forum med mer än 2 000 deltagare. Här har också uppstått nya sociala forum senast i år med ett endagsarrangemang i Dalarna i januari med SAC, miljögruppen och solidaritetsorganisationer bakom. Men trenden kan i Sverige snarare utvisas av att Stockholm social forum blev en engångshändelse och att nu samma organisationer som dominerat arrangerandet av ett socialt forum i Stockholm valt att satsa på Socialistiskt forum i stället med lite mindre av storvulen retorik och ambitioner i nivå med retoriken än vad social forum i Stockholm hade. I Finland vitaliserades Finlands social forum i år genom att för första gången hållas utanför Helsingfors i den gamla arbetarstaden Tammerfors.

Det finns också andra exempel på att sociala forum processen fortfarande är vital och expanderar men det är inte längre någon entydig bild utan snarare finns det flera tecken på avmattning. För de som sett antalet deltagare och antalet forum som viktigt för att visa att social forum processen ständigt utvecklas så är ESF i Malmö slutet på en epok. Det går inte längre att motivera fortsatta initiativ för social forum med romantiska bild av en ständigt växande rörelse för att organisera öppna utrymmen för det civila samhällets fria diskussion, det behövs bättre motiv.

Medan alltså Malmö var en slutpunkt för en statusorienterad satsning på ett varumärke som kallas social forum och som säljs som en ständigt framgångsrik metod för att lyckas väl med att få alltfler deltagare till diskussioner så är det frågan om det också kan bli början på något nytt. Det får var och en utröna genom att läsa de olika bidrag som finns i denna rapport. Men innan dess är det passande med en annan jämförelse som kans ses som relevant särskilt ur ett nordiskt perspektiv.

En liknande omfattande mobilisering till ett folkrörelsemöte skedde för några år sedan i Norden till Göteborg i samband med EU-toppmötet 2001. Även den gången ordnades ett mycket stort antal seminarier och diskussionsmöten. Då regeringen med Anna Lind i spetsen hade sett till att det inte skulle finnas resurser för de breda nätverk som ordnade demonstrationer och motkonferenser så hade olika rörelser istället ordnat 8 internationella konferenser tillsammans med sina internationelle samarbetspartners med tusentals deltagare. På så sätt gick det ändå att få till 5-dagars motkonferens nästan helt utan resurser. Dessutom fanns ett social forum som kallades fritt forum och som uppges ha haft 25 000 besökare. Hur man nu räknade är inte helt klart men att antalet deltagare på olika internationella seminarier och på ett öppet forum var liknande som på ESF i Malmö är klart. I demonstrationerna deltog något fler än i Malmö, arrangörerna uppger 20 000 i två demonstrationer och 15 000 i en. Polisen uppger att 50 000 personer kom till Göteborg men det ska man nog ta med en nya salt.

De två händelserna är alltså jämförbara. Den kanske största skillnaden låg i att till ESF krävdes en stor satsning på tolkar och att mobiliseringen skedde även efter mer långväga deltagare. En annan skillnad låg i att det nätverk som organiserade den internationella mobiliseringen till aktiviteterna var Göteborgsaktionen som helt saknade kontor och anställda och vars budget låg på några hundratusen och inte långt över tio miljoner till skillnad från ESF Norden. Göteborgsaktionen mobiliserade 4,5 gånger så många danskar till Göteborg som ESF till Malmö, 4 gånger så många norrmän, drygt två gånger så många finländare och ungefär lika många tyskar. Varför den nordiska mobiliseringen utanför Sverige fungerat så dåligt är värt att fundera på.

Hur ska då utvecklingen tolkas? Många ser den nedåtgående trenden för ESF som ett tecken på att social forum rörelsen är i allvarlig kris. Att folkrörelserna i både väst- och östeuropa är i kris var något som var känt redan när det var stora svårigheter att hitta en plats för att hålla ett nutt ESF efter Aten. Nu är situationen betydligt bättre genom att Istanbul som är Europas största stad redan är utsedd som plats för nästa ESF soim kommer att hållas 2010 och börja förberedas på ett möte i istanbul 21-23 november. Det finns dock anledning att både utifrån deltagarantal i Malmö och en politiskt utvärdering av resutlatet öppet och kritiskt diksutera vad de sociala forumen ska vara bra till. Frågan om resultatet av ESF i Malmö kanske inte enbart kan ses som en fråga om hur många som deltog utan också hur folkrörelser och andra aktörer fick något ut av forumet. Kan det vara så att ESF i Malmö var slutet på en era när ESF kunde leva enbart på att framstå som del av en ständigt växande global social forumrörelse som såg skapandet av öppet arena för diskussion som sin kärna men att det nu är nödvändigt att kritiskt granska och formulera ett nytt politiskt motiv till en ny epok för folkrörelsers och andra aktörers behov av en plats där både diskussion och kollektiv handling kan växa fram utan att någon kraft lyckas uppnå hegemoni och kväver dynamiken och det fria deltagandet.