När fotfolket tar kommandot

Om den förra boken som recenserades här är ganska ny så är Paul Bew: Land and the national question in Ireland 1858-1882, gammal – från 1978. Men den är ändå relevant för dagens folkrörelsescen.

Boken handlar om det berömda jordkriget, som numera kanske mest är bekant för begreppet bojkott – det var då som godsförvaltaren John Boycott drabbades av böndernas blockad. Den är bok av en professor för andra professorer och experter på irländsk historia – tycker man först när man försöker ta sig igenom alla ogenomträngliga allusioner. Men efter några kapitel när det börjar handla om folkrörelsepolitiken i småbrukar- och självständighetsrörelse är man nästan tacksam för petigheten; sällan har man sett en författare som är så förtrogen med de ofta triviala och personrelaterade konflikter som kan blockera handling i sådana sammanhang. Främst är det de som tror på att använda domstolarna mot godsägarna som grälar i evighet med dom som inte tror på den metoden, istället för att göra något.

Sen bränner det till. Det är bondefamiljen Meagher i Kilburry, Tipperary, som tar ett initiativ helt utanför de politiska hierarkierna – och alla motsättningar är som bortblåsta. De har uppfunnit ett nytt sätt att föra en kamp: att göra det så dyrt som möjligt för godsägarna att driva in sina arrenden att de går med på sänkning, genom att betala in en penny i taget och säga att man ska betala resten i morgon, genom att hålla sig undan på den utsatta dagen, genom att gräva ett dike över vägen när godsägarens representant kommer åkande i sin vagn etc etc.

Det är nämligen inte bojkotterna man vinner på, visar det sig, utan en kombination av många metoder, inte minst Meaghers dröjsmålstaktik kombinerat med de från början föraktade rättegångarna. Ty på Irland råder det brittiska systemet med jury – och det visar sig snabbt att ingen bonde i juryn vill fälla en annan bonde, när väl kampen är i gång och har fått sin egen dynamik.

Och till slut ger alltså godsägarna upp.

Discussion Area - Leave a Comment