Lite för snävt om apartheidmotståndet
Om jag hade läst Håkan Thörn: Solidaritetens betydelse, Atlas 2010 , för något år sen hade kapitel 10 i Demokratins bärare nog blivit lite annorlunda. Jag hade inte nöjt mig med att följa den globala rättviserörelsens (rörelsens för global rättvisa?) direkta mobiliseringar bakåt från ca 1985, jag hade absolut berört alla som deltog i att bygga upp ett globalt aktivistnät, från åtminstone den indiska självständighetsrörelsen och framåt.
För Thörn har rätt; apartheidmotståndet från slutet av 50-talet bidrog till en global folkrörelsekultur som kunde användas för mobiliseringen mot Washingtonsamförståndet likaväl som mot apartheid.
Jag är inte helt nöjd med Thörns bok, även om jag är medveten om att jag bara avslöjar mina egna preferenser här. Bokens undertitel är Kampen mot apartheid i Sydafrika och framväxten av det globala civilsamhället – men bulken och kärnan i boken handlar om hur detta speglades i media, i England och Sverige. Det blir lite snävt, för media hade inte tillgång till allt. Jag skulle med nöje ha läst mer om hur unga svenska aktivister träffade afrikanska motståndsledare ovanpå Systrarna Hultgrens Sybehörsaffär, och hur detta några vändor senare ledde till att när ANC önskade en bojkott av sydafrikanska apelsiner som var det någon som tog upp detta på konsummötet i Skövde. Hur organiserades antiapartheidrörelsen globalt och lokalt? Vad betydde den för de människor som ingick? Vad ledarskribenten i Times och SvD tyckte om detta är kanske inte totalt irrelevant, men det kunde nog ha tonats ner en aning.
Thörn visar dock detta organiserandes stora betydelse. Han poängterar flera gångar att Sharpeville inte skapade skandal ut ur tomma intet, utan att skandalen fick sin publicitet för att det redan pågick en mobilisering, denna gång organiserad främst av brittiska fackföreningar. Andra massakrer som sydafrikansk polis var inblandad i vid andra tidpunkter förblev okända.
Hur som helst är det trevligt att det kommer böcker om folkrörelser på svenska. Apartheidmotståndet i Sydafrika finns lysande dokumenterat i flera böcker, i mitt tycke kanske roligast i Tom Lodge & Bill Nasson: All, here, and now: Black politics in South Africa in the 1980s .
Det finns också ett gigantiskt dokumentationsprojekt om den svenska solidaritetsrörelsen, Folkrörelsernas solidaritetsarbete med södra Afrika, utgiven i samarbete med Nordiska Afrikainstitutet. En kanske lite för journalistisk sammanfattning av denna är Bengt Jonsson: På väg mot befrielse. Där är det bra med Thörns bok som reflekterar en smula, t.ex. om vad som skiljer solidaritet från välgörenhet eller varför så mycket fokuserades på just ANC.
Men mer skulle behövas!
Discussion Area - Leave a Comment